tisdag

being there, doing that.

Orkar inte med verkligheten längre. Vill leva i mitt egna lilla lyckorus, min egenskapade värld av spännande äventyr och galenskaper!
Jag är väldigt ensam. Ingen riktigt ser eller förstår mitt fall. Och att jag lever i en helt annan värld. Jag har nog alltid känt så. Att jag inte hör hemma här.Innan hatade jag det, fullkomligt hatade det, men nu har jag ändå börjat gilla det litegrann. Känns skönt på något sätt. Att jag är lite speciell och ingen förstår sig på mig.

Orkar inte med "normaliteten". Orkar inte med vardag. Jag behöver kaos för att överleva, jag tröttnar så lätt.
Ingen kommer någonsin älska mig så mycket som jag älskar mig själv, ingen kommer någonsin hata mig så som jag hatar mig själv.
Jag tappar fotfästet konstant.
Varje dag försöker jag förstå vad det är som är fel på mig. Jag granskar sönder mig själv i detalj, analyserar varenda liten del.

                                      everyone can do the 'fake smile'

1 kommentar: